Att ha ångest är så fucking otrevligt. Till och från har jag haft ångest sedan  jag var 16 år. Idag är jag 34 och de senaste två åren har min ångest varit något bättre. Det känns skönt.

Min ångest brukar börja helt utan förvarning och det är inte alltid jag kan komma på varför det sätter igång. Min ångest ger sig till känna genom att hjärtat börjar slå fort och jag får som en stor sten i bröstet. Första gången detta hände trodde jag att det var en hjärtinfarkt. Jag såg hur sjuksköterskorna log åt mig när jag kom in till akuten, 16 år gammal, och påstod att jag fått hjärtinfarkt.

Ibland är min ångest mer som en gnagande oro, fast jag aldrig förstår vad oron beror på.

Tack vare KBT och medicin har jag numera bara ångest någon gång per år. När det var som värst kom det flera gånger i månaden.